årsbästalistor är roliga att läsa och ger (i alla fall för mig, i alla fall i år¨) upphov till trevligt socialt postitionsbekräftande genom små "fel-låt-vann"-debatter. men nej, det är ett alldeles för stort och tungt åtagande att göra en årsbästalista. det blir så lätt vetenskapliga pretentioner över dem, och även om jag gillar det ena så har jag svårt för det andra, så det skippar jag. istället tänkte jag ta en walk down memory lane och kort diskutera skivor jag lyssnat på en del med hjälp av gamla goda iTunes, en smart playlist inställd på "år - är - 2005" och mina näst mest älskade hörlurar. för att göra det enkelt (för mig) så sorteras allt alfabetiskt och inte enligt preferens. för att göra det roligt (för dig) så länkar jag artistnamnen till recensioner på Pitchfork.
...and you will know us by the trail of dead - Worlds Apart
jag gillar tydligen pretentiös musik, för skivan har fått två 5:or (Worlds Apart och Let it Dive). lyssnade på den väldigt mycket i somras och var nästan på väg att gå och se Soundgarden 2 (jag kommer faktiskt inte på vad de heter, jo, Audioslave) bara för att få se Trail of dead. det kan debatteras huruvida den öppnande domedagskören är speciellt 2005, man kan ifrågasätta hur coolt det är att ropa "fuck you, man" till en barnkör (Worlds Apart), och man kan diskutera hur pass djuplodande analysen av Irakkriget är, men jag kommer alltid att tappa intresset och höja volymen när refrängen kommer. dessutom har man gjort en av Oasis bästa låtar med Let it Dive. De där jävla grymma trummorna (och det öppnande Woho!:et) träffar mig mitt i bredbent-rock-hjärtat.
50 cent - The Massacre
Get rich or Die Tryin' var helt jävla grym. jag minns en efterfest där vi lyssnade igenom hela skivan, räknade skotten i Many Men (Wish Death) och hade djuplodande diskussioner om huruvida Fiddy var schysst eller inte. The Massacre då? The Massacre känns som en bra sammanfattning på why hip-hop sucks in '05.
Animal Collective - Feels
jag har lyssnat en hel del på Feels. den är helt galen, väldigt vacker, ibland tråkig och den fick mig att tänka att "det här är framtidens musik". jag har aldrig tidigare tänkt det (tack och lov), men det här låter faktiskt som framtidens musik. det är organiskt och elektriskt som tar en promenad på en sommaräng, smetar in sig med målarfärg och dansar och skrattar och kryper på knä och tittar på insekter och långsamt flyter ner längs en å och berättar för varandra vad molnen ovanför ser ut som. det är melodier ibland och det är ljudnoveller ibland. det är otroligt vackert, som Loch Raven, och det är popeufori blandat med psykedelia och mer eufori ibland, som i Grass. det är hälften av alla klyschor om musik du har hört, fast på riktigt, och på en enda skiva. och sen är det Banshee Beat, som är ett soundtrack till åtta och en halv minut så perfekta att jag inte kunnat ge rättvisa åt dem än.
Antony and the Johnsons - I am a Bird Now
det är.... fint? jag såg Antony i början av november med Tove. jag hade en kass måndag och tyckte spelningen var OK. killen brevid Tove satt och storgrät, själv kände jag mig lite utanför och oengagerad. förutom i Cripple and the Starfish. då rös jag i hela kroppen. och det är väl en bra sak? rätt många sega låtar på skivan, när man tänker efter, och Cripple är ju från förra...
Architecture in Helsinki - I Case We Die
har jag skrivit om tidigare. och det kanske var årets skiva? nu har jag ju tröttnat lite förstås. men riktigt, riktigt bra.
Boards of Canada - Campfire Headphase
jag har inte lyssnat på den här skivan nästan alls. min höst har varit väldigt rörig och jobbig, och då passar inte riktigt Boards of Canada. eller så är den sämre än Music Has the Right to Children och Geogaddi, jag vet faktiskt inte.
Death Cab for Cutie - Plans
hm. det jag minns mest av den här skivan är att jag fick hem en fulripp på 192 kb/s som måste ha varit rippad från en 64 kb/s-stream, och att alla hade den. och att What Sarah Said lät jävligt fin. men sen vet jag inte... jag har aldrig använt uttrycket förut, men det är nog dags nu... Fadd Smak!
det är faktiskt för mesigt för mig. med titeln Soul meets body har man redan förlorat den låten. "Gay meets Ness" liksom. och det känns lite väl... äh, det är svårt att förklara, men den här smetiga romantiseringen av allt, iBooksvingande collegestudenter på Greyhoundbussar som är så kära och kanske äter lite för mycket E någon gång men inte fan kräks de... nej, det är Fadd Smak!
Doktor Kosmos - Ett Enkelt Svar
Natalia Kazmierska sågade skivan i en recension som använde sig av termen "blåbärsbajs" (vilket osökt får mig att tänka på bakfylla). jag höll på Uje.
...sen började vi flytta, och sen blev det februari, och nu känns det inte så hett med en 2005-lista längre. samtidigt känns det trist att slänga bort 2 timmars slit vid datorn. så listan slutar här. eller snart; The New Pornographers, Vitalic, Wolf Parade var också väldigt bra.
tisdag, december 20, 2005
onsdag, december 14, 2005
podcast.
jag är mycket medveten om att jag är sent ute. jag har redan läst om Ricky Gervais' och Stephen Merchants podcast på Guardian i typ tre bloggar och två tidningar, men jag känner ändå att jag måste tipsa om den - eller åtminstone dagens avsnitt (podpisode?). Det var nämligen så roligt att jag var tvungen att stänga av det.
Att det var kul kanske inte verkar så konstigt, men har man lyssnat på tidigare "The Raunchy Ricky & Spectacular Stephen show" (vilket den inte alls heter) på XFM eller premiäravsnittet av Guardian-podcasten så har man vant sig vid att bli besviken. Det är väl kul, men inte alls Extras-kul. Inte i närheten av The Office-kul. Det är mest Ricky & Stephen som sitter och hånar Karl Pilkington, en 30+ bloke som har drag av demens och idioti för att han har drag av demens och idioti. det är sådär; ibland känns det nästan som att man lyssnar på något slags radioteateruppsättning av Revenge of the nerds. och det känns trist, för man gillar ju verkligen Ricky (ännu ett av skälen att gilla Ricky är att hans karriär kom igång efter att han fyllt 40 - det ger hopp. Wikipedia kan berätta ännu mer).
Nå, dagens avsnitt (eller åtminstone de fem minuter som jag hann lyssna på innan jag var böt till musik på poden, eftersom det mest är sociala avfällingar som sitter och skrattar högt för sig själva på tunnelbanan) var riktigt roligt, nästan skrivet roligt. De diskuterade nämligen en artikel om The Cambodian midget-fighting league vs. an african lion, och som alla allmänbildade människor som vet så är dvärghumor den bästa humorn. Bisarr politiska korrekthet är också med och kämpar i toppen:
(28 dvärgar döda, 14 allvarligt skadade. )
Ricky: But the lion wasn't hurt?
Stephen: It would seem that the lion was OK.
Ricky: Good. Because the lion had no choice in this.
...och om du oroar dig för dvärgarna kan jag trösta dig med att allt var fejk.
Att det var kul kanske inte verkar så konstigt, men har man lyssnat på tidigare "The Raunchy Ricky & Spectacular Stephen show" (vilket den inte alls heter) på XFM eller premiäravsnittet av Guardian-podcasten så har man vant sig vid att bli besviken. Det är väl kul, men inte alls Extras-kul. Inte i närheten av The Office-kul. Det är mest Ricky & Stephen som sitter och hånar Karl Pilkington, en 30+ bloke som har drag av demens och idioti för att han har drag av demens och idioti. det är sådär; ibland känns det nästan som att man lyssnar på något slags radioteateruppsättning av Revenge of the nerds. och det känns trist, för man gillar ju verkligen Ricky (ännu ett av skälen att gilla Ricky är att hans karriär kom igång efter att han fyllt 40 - det ger hopp. Wikipedia kan berätta ännu mer).
Nå, dagens avsnitt (eller åtminstone de fem minuter som jag hann lyssna på innan jag var böt till musik på poden, eftersom det mest är sociala avfällingar som sitter och skrattar högt för sig själva på tunnelbanan) var riktigt roligt, nästan skrivet roligt. De diskuterade nämligen en artikel om The Cambodian midget-fighting league vs. an african lion, och som alla allmänbildade människor som vet så är dvärghumor den bästa humorn. Bisarr politiska korrekthet är också med och kämpar i toppen:
(28 dvärgar döda, 14 allvarligt skadade. )
Ricky: But the lion wasn't hurt?
Stephen: It would seem that the lion was OK.
Ricky: Good. Because the lion had no choice in this.
...och om du oroar dig för dvärgarna kan jag trösta dig med att allt var fejk.
fredag, december 09, 2005
reklam
Läste på Resumé att Coca-Cola ska lansera en ny slogan: "Welcome to the Coke side of life". get it? jag tycker att det verkar som ett fint initiativ egentligen... jag menar, efter ett antal år av att ligga i topp fem för företag som vänstergymnasister bojkottar (tillsammans med McDonald's, Microsoft, Shell och J. Lindeberg) så verkar det som ett fint strategiskt drag att sprida lite goodwill i form av ett antidrogbudskap. de behöver inte ens bekosta egna filmer utan kan bara köpa loss material ur Spun (vilken iofs. mest har ett anti-Jonas Åkerlund-budskap) och Requiem for a Dream.
...om vi ska vara allvarliga så kräks jag alltid litegrann när jag tänker på hur jävla många miljoner som kastas på vidriga kostymer på äckliga reklamfirmor (där jag gärna skulle jobba) när Coca-Cola ska profilera sina produkter mot en ung, efterbliven publik. jag skulle så hemskt, hemskt gärna se samtalen runt pitchen för Fantakampanjen "stay bamboocha". jag skulle se "Pitching Bamboocha" på bio! Bengt Ohlsson skrev en krönika om vidrigheten i "In Sweden sleeping with the best is easy" (reklam på Arlanda för Radisson hotell/fräscha svenska horor - och där höll jag mig ifrån en fyndig länkning), och även jag håller med om att den reklamidéen känns tagen rakt ur ett skönt svettigt efter-sex-med-minderåriga-på Pattaya-ölsnack så blev jag mest irriterad för att "Stay bamboocha" inte nämndes i något slags "fast Radisson/fräscha svenska horor-kampanjen har ju ändå ingen chans mot..."-sammanhang.
Stay bamboocha-kampanjen lyckas sammanfatta allt som är fel med reklam. Och de använder inte ens sex.
edit: stavfel. det blir lite hetsigt när man skriver på lunchen...
...om vi ska vara allvarliga så kräks jag alltid litegrann när jag tänker på hur jävla många miljoner som kastas på vidriga kostymer på äckliga reklamfirmor (där jag gärna skulle jobba) när Coca-Cola ska profilera sina produkter mot en ung, efterbliven publik. jag skulle så hemskt, hemskt gärna se samtalen runt pitchen för Fantakampanjen "stay bamboocha". jag skulle se "Pitching Bamboocha" på bio! Bengt Ohlsson skrev en krönika om vidrigheten i "In Sweden sleeping with the best is easy" (reklam på Arlanda för Radisson hotell/fräscha svenska horor - och där höll jag mig ifrån en fyndig länkning), och även jag håller med om att den reklamidéen känns tagen rakt ur ett skönt svettigt efter-sex-med-minderåriga-på Pattaya-ölsnack så blev jag mest irriterad för att "Stay bamboocha" inte nämndes i något slags "fast Radisson/fräscha svenska horor-kampanjen har ju ändå ingen chans mot..."-sammanhang.
Stay bamboocha-kampanjen lyckas sammanfatta allt som är fel med reklam. Och de använder inte ens sex.
edit: stavfel. det blir lite hetsigt när man skriver på lunchen...
torsdag, december 08, 2005
film.
lyssnade på Lantz i P3, där Pontus Enhörning och en Cecilia B Jonson intervjuade en frälst Liam Norberg som är ute ur fängelset och promotar Sökarna 2, nej, Blodsbröder. Cecilia skrattade åt alla Pontus' skämt, hälften av vad Liam Norberg sa och mest åt ett eget skämt om att Liam förtjänat sina 6 år i fängelse på grund av sin vidriga page. visst, det var väl kul, men jag vet inte om jag skulle dra ett skämt som hånar den ex-fängelsekund som sitter brevid mig. när hon dessutom började skratta efter att Pontus frågat hur det kändes att vara frälst började jag misstänka att hon inte var där som en skarpsynt bisittare utan som en kvinnlig motsvarighet till David Brent (dvs. Maggie Jacobs i Extras). Liam var höll sig dock väldigt blid och var överlag en grym posterboy för dethär med att finna gud i fängelset.
efter att ha hört intervjun tog jag och läste Strages sågning av Blodsbröder (som nämndes i intervjun - återigen var Liam blid, t.om. ganska ärlig angående filmens kvaliteter, vilket verkar vara vara en vanlig dygd bland svenska skådisar som är med i svenska dyngfilmer - har för mig att någon eufemerade runt Medicinmannen värdelöshet tidigare i år) och efter lite klickande på DN fick jag veta att Magnus Härenstam ska sluta på Jeopardy för att ersättas av Adam "marsipangrodan" Alsing. Härenstam har dock mycket på G, fick man veta, bland annat har han en roll i Göta Kanal 2.
japp.
det var då jag kände att det här blir nog ett inlägg ändå. för liksom, nej, det är fan svårt att hitta ord... men varför? finns det inget bättre att filma än ett manus som heter Göta Kanal 2? vem behöver Göta Kanal 2? vilket intresse har SF av att förse sveriges 40- och 50-talister med smörja? räckte det inte med Hälsoresan? och isåfall - kan de inte bara köpa boxen (vilken f.ö. måste vara årets ironiska julklapp)?
efter att ha hört intervjun tog jag och läste Strages sågning av Blodsbröder (som nämndes i intervjun - återigen var Liam blid, t.om. ganska ärlig angående filmens kvaliteter, vilket verkar vara vara en vanlig dygd bland svenska skådisar som är med i svenska dyngfilmer - har för mig att någon eufemerade runt Medicinmannen värdelöshet tidigare i år) och efter lite klickande på DN fick jag veta att Magnus Härenstam ska sluta på Jeopardy för att ersättas av Adam "marsipangrodan" Alsing. Härenstam har dock mycket på G, fick man veta, bland annat har han en roll i Göta Kanal 2.
japp.
det var då jag kände att det här blir nog ett inlägg ändå. för liksom, nej, det är fan svårt att hitta ord... men varför? finns det inget bättre att filma än ett manus som heter Göta Kanal 2? vem behöver Göta Kanal 2? vilket intresse har SF av att förse sveriges 40- och 50-talister med smörja? räckte det inte med Hälsoresan? och isåfall - kan de inte bara köpa boxen (vilken f.ö. måste vara årets ironiska julklapp)?
tisdag, september 20, 2005
skönt världsfrånvända klädimperium
eftersom det kommit ut att Kate Moss snortat kokain, så har H&M bestämt sig för att inte använda henne i en kommande annonskampanj hon tidigare skulle fronta. DN vet mer. detta är fan det sjukaste... hon är/var/blir snart gift (det är en jävla röra och eftersom jag ändå vet hur det slutar så är det inte så intressant att se var i filmen man är just nu) med Pete Doherty, är över 30 och smal, har snackat öppet om sitt drogbruk tidigare (ledsen, men jag orkar inte googla upp något om det) och *ding-ding-ding* är modell! att förvånas över att hon snortat havets läckerheter (en helt missvisande eufemism, men det låter bra mycket roligare än "näsgodis") är som att uppröras över att H&M har blöjor på personaltoaletterna i Asien (...och så en knackig allusion till ett ämne som säkert dog ut någon gång innan 2002 - jag borde skriva oftare).
äh, du förstår vad jag menar. hoppas att H&M nu kommer att drogtesta alla sina modeller innan fotograferingar och modevisningar, för att vara konsekventa och kunna garantera total drogfrihet.
äh, du förstår vad jag menar. hoppas att H&M nu kommer att drogtesta alla sina modeller innan fotograferingar och modevisningar, för att vara konsekventa och kunna garantera total drogfrihet.
fredag, juli 29, 2005
skönt världsfrånvände amerikan
ledsen för den på något vis förutsägbara titeln, "advokat som ljuger allt vad han har för att tjäna mycket pengar" är väl egntligen mer korrekt, men jag jobbar med upplagor här. det handlar om en mod till Sims 2 som gör att alla karaktärer i spelet blir nakna, inklusive barn, och advokaten som påstår att detta förvandlar Sims 2 från ett familjespel till en pedofilsimulator. tidigare har det varit bråk om Hot Coffee-modden till Grand Theft Auto: San Andreas som låser upp ett inbyggt men "bortklippt" knullspel, och där har väl den moraliska majoriteten lite mer rätt i sak, eftersom Rockstar faktiskt byggt in knullandet från början. i sak, men sen är det naturligtvis det här problemet med att folk blir upprörda först när man börjar knulla i ett spel, medan det är lugnt så länge man bara går runt och skjuter sönder folk.
med nyfikenheten som en av mina laster har jag naturligtvis kört Hot Coffee-modden, vilken är rätt ofarlig. det är ganska kantiga polygonfigurer som rör sig i sexliknande ställningar utan att blotta så mycket som en bröstvårta. dock är positionerna ganska komplicerade (jag tror att en kan kallas "pile driver", men jag är inte säker (en googling senare - jo), och det kanske är det som är det egentliga problemet? en Vanilla Frappucino-mod, där positionerna består av mer kristna (där "kristna" naturligtvis betyder "den totala perversion av kristendom som nu utövas/tillbes/utnyttjas i USAs religiösa höger") positioner som "missionären, under täcket" och "inget sex alls, under täcket" kanske hade varit mer bekanta och därför OK.
men, för att gå tillbaka till pedofili-simulatorn; vilka otroligt referensironiroliga citat som advokat Jack Thompson bjuder på:
"[...]In other words, the game was released to the public by the manufacturer knowing that the full frontal nudity was resident on the game and would be accessed by use of a simple code widely provided on the Internet. Much to the delight, one can be sure, of paedophiles around the globe who can rehearse, in virtual reality, for their abuse."
full frontal nudity - resident! evil! delight! virtual reality! abuse! of the legal system! [vissa tillägg från min sida]
om Jack Thompson verkligen tror på sig själv så tror jag att han skulle göra sig otroligt bra i ett avsnitt av High Chaparall.
med nyfikenheten som en av mina laster har jag naturligtvis kört Hot Coffee-modden, vilken är rätt ofarlig. det är ganska kantiga polygonfigurer som rör sig i sexliknande ställningar utan att blotta så mycket som en bröstvårta. dock är positionerna ganska komplicerade (jag tror att en kan kallas "pile driver", men jag är inte säker (en googling senare - jo), och det kanske är det som är det egentliga problemet? en Vanilla Frappucino-mod, där positionerna består av mer kristna (där "kristna" naturligtvis betyder "den totala perversion av kristendom som nu utövas/tillbes/utnyttjas i USAs religiösa höger") positioner som "missionären, under täcket" och "inget sex alls, under täcket" kanske hade varit mer bekanta och därför OK.
men, för att gå tillbaka till pedofili-simulatorn; vilka otroligt referensironiroliga citat som advokat Jack Thompson bjuder på:
"[...]In other words, the game was released to the public by the manufacturer knowing that the full frontal nudity was resident on the game and would be accessed by use of a simple code widely provided on the Internet. Much to the delight, one can be sure, of paedophiles around the globe who can rehearse, in virtual reality, for their abuse."
full frontal nudity - resident! evil! delight! virtual reality! abuse! of the legal system! [vissa tillägg från min sida]
om Jack Thompson verkligen tror på sig själv så tror jag att han skulle göra sig otroligt bra i ett avsnitt av High Chaparall.
onsdag, juli 27, 2005
medieteori
jag vet inte riktigt vad som har hänt (men jag tänker diskutera det ett tag), men något är det som har hänt. jag har nämligen slutat titta på film. eller, det är inte riktigt sant; jag tittar fortfarande på film, men jag slutar oftast runt halvtimmesstrecket. jag orkar helt enkelt inte kolla längre. ser jag klart en film så kollar jag åtminstone tre gånger hur lång tid det är kvar - och oftast inte för att jag undrar om de ska hinna reda upp allt innan filmen är slut, utan för att jag vill veta hur lång tid det är kvar tills jag kan göra något annat. TV-serier klarar jag av utan problem, jag kan t.o.m. bränna av 2-3 timmar av samma serie på ett bräde, men att kolla på en film känns som ett för stort åtagande.
but why?
allt beror på den jävla on-demand-värld vi lever i.
jag kan slanga hem vilken film, vilket spel, vilken skiva som helst och köra igång dem på en kvart. med denna enorma valfrihet kommer också, såklart, det förbannade ansvaret. tack och lov har man här ansvaret enbart inför sig själv, men det räcker ändå bra för att skapa ångest. om jag kan kolla på all världens filmer, varför ska jag då låsa mig vid den här? det har ju gått 20 minuter och jag är nästan säker på att 20 minuter med Batman Begins skulle kunna vara bättre! jag kanske skulle se om den kommit som DVD-rip än? och kolla mailen! och när jag ändå sitter vid tangentbordet så kan jag ju ändå svara på ICQ-messen som kommit...
här tappar jag visst spåret, men det skulle du också göra. det är inte bara det att man egentligen aldrig lämnar videoaffären efter att man laddat ner (stulit) sin film, och sålunda bara kan byta film i oändlighet om man tröttnar (eller om man är flera, börja om den socialt slitsamma processen att tillsammans enas om nästa film), dessutom så ser man på filmen med samma verktyg som man också arbetar, spelar och kommunicerar med. det ligger många femkronor på rälsen.
lägg dessutom till att du varken behövt anstränga dig eller betala för filmen. det finns ingen "vi har fan gått två kilometer och lagt femtio spänn på det här så nu jävlar följer vi 3000 miles to Graceland till botten"-känsla: man är alltid fri att stänga av (även om stoicism tagit mig igenom en hel del filmer jag laddat ner) utan att känna att investeringar i tid/pengar försvinner.
att TV-serier vinner över filmer beror naturligtvis till stor del på att de är kortare, men detta är långt från det enda skälet. som tittare vet man ungefär vad man ska få, redan innan man tittar på nästa episod. man känner karaktärerna, tempot, tematiken, etc. därför har jag börjat på andra varvet av Arrested Developments säsong ett, när jag inte ens vågat mig på Cecil B Demented. denna trygghetstanke återkommer också när jag, vid de få tillfällen det sker, ska välja film att titta på. i 8 fall av 10 så ser jag hellre en blek, medioker Den där Mary-klon, där jag kan förutse och invänta alla dramatiska kurvor, än Stalker, som är rysk och därför per definition knepig. och i 8 fall av 10 så tycker jag att filmen är rätt OK med tanke på sin genre och har haft det tråkigt i 90-98 minuter. everything-on-demand har gjort mig till ett ADHD-barn med stort trygghetsbehov.
det om film vs TV.
när det gäller musik så kan man enkelt säga så här:
but why?
allt beror på den jävla on-demand-värld vi lever i.
jag kan slanga hem vilken film, vilket spel, vilken skiva som helst och köra igång dem på en kvart. med denna enorma valfrihet kommer också, såklart, det förbannade ansvaret. tack och lov har man här ansvaret enbart inför sig själv, men det räcker ändå bra för att skapa ångest. om jag kan kolla på all världens filmer, varför ska jag då låsa mig vid den här? det har ju gått 20 minuter och jag är nästan säker på att 20 minuter med Batman Begins skulle kunna vara bättre! jag kanske skulle se om den kommit som DVD-rip än? och kolla mailen! och när jag ändå sitter vid tangentbordet så kan jag ju ändå svara på ICQ-messen som kommit...
här tappar jag visst spåret, men det skulle du också göra. det är inte bara det att man egentligen aldrig lämnar videoaffären efter att man laddat ner (stulit) sin film, och sålunda bara kan byta film i oändlighet om man tröttnar (eller om man är flera, börja om den socialt slitsamma processen att tillsammans enas om nästa film), dessutom så ser man på filmen med samma verktyg som man också arbetar, spelar och kommunicerar med. det ligger många femkronor på rälsen.
lägg dessutom till att du varken behövt anstränga dig eller betala för filmen. det finns ingen "vi har fan gått två kilometer och lagt femtio spänn på det här så nu jävlar följer vi 3000 miles to Graceland till botten"-känsla: man är alltid fri att stänga av (även om stoicism tagit mig igenom en hel del filmer jag laddat ner) utan att känna att investeringar i tid/pengar försvinner.
att TV-serier vinner över filmer beror naturligtvis till stor del på att de är kortare, men detta är långt från det enda skälet. som tittare vet man ungefär vad man ska få, redan innan man tittar på nästa episod. man känner karaktärerna, tempot, tematiken, etc. därför har jag börjat på andra varvet av Arrested Developments säsong ett, när jag inte ens vågat mig på Cecil B Demented. denna trygghetstanke återkommer också när jag, vid de få tillfällen det sker, ska välja film att titta på. i 8 fall av 10 så ser jag hellre en blek, medioker Den där Mary-klon, där jag kan förutse och invänta alla dramatiska kurvor, än Stalker, som är rysk och därför per definition knepig. och i 8 fall av 10 så tycker jag att filmen är rätt OK med tanke på sin genre och har haft det tråkigt i 90-98 minuter. everything-on-demand har gjort mig till ett ADHD-barn med stort trygghetsbehov.
det om film vs TV.
när det gäller musik så kan man enkelt säga så här:
- hiphop är den nya rock 'n rollen.
- båda är/var representanter för en farlig subkultur.
- genom att lyssna på och klä dig efter musiken tar du attribut från den farliga (och därför åtråvärda) kulturen.
- undrar vem som skulle vinna en fight to the death, Fiddy eller en ung Iggy?
- Paul Simenon åt affischklister gjort av vatten och mjöl när han var blev hungrig.
- rika som stjäl de fattigas attribut är vidriga.
- Master P är antagligen republikan.
- jag är jävligt medelklass.
- skivbolagen har konstant så jävla fel.
- jag tänker inte betala 90 kronor för en skiva jag laddar ner utan fodral, booklet, extramaterial och i ett hårdkomprimerat lossyformat.
- bleep.com säljer FLACar och är sålunda på helt rätt spår.
- eftersom man kan ladda hem skivor gratis och enkelt spela upp dem (i spellistor, t.o.m) utan att gå igenom en lång process (kortad redan då man gick över från LP till CD) så tappar man den emotionella kontakten med Skivan/Artisten, vilket skulle kunna ge upphov till en hitvärld där allt som inte är singelvärdigt försvinner. eftersom jag har ett större intresse av den musik jag lyssnar på än att få se så mycket hud som möjligt i de tillhörande videorna, och de artister jag lyssnar på oftast gör bra skivor, kommer inte jag att dra utvecklingen åt det hållet. jag tror att musiklyssnande - som intresse, och inte som ett sätt att klara sig från att bli en social paria - kommer att finnas kvar och därmed bevara artister och skivor.
söndag, juli 17, 2005
lösryckta
jojo, lång tid. sorry. en gång försökte jag skriva ett inlägg, hade massor att säga, men bloggersiten var nere. jag reloadade, provade i IE och allt! ...men eftersom jag hade inspirerats av aftonbladet.se så hade det antagligen blivit något otroligt förutsägbart om att medierna är skit och förgiftar oss med lögner om lycka i prylar och kött...
nå. jag vaknade just efter att sovit från 18 till 19:30. konstig tid att sova på, men jag har något slags virus som min kropp jobbar med. nå, jag vaknade och var väldigt seg - säkert virusrelaterat, det med - men gick upp direkt från sängen ändå och började att hänga in mina kläder i garderoben (jag har inte bara virus, utan tvättdag också) vilket, efter att jag drömt en halvkonstig dröm, kändes väldigt konstigt och annorlunda. har du inte sett Waking Life så kan jag inte stenhårt rekommendera den, men den är ganska cool... Richard Linklater (som också gjort fantastiska Before Sunrise/Before Sunset) har gjort den, en ganska konstig film som är en dröm där varenda filmruta först är filmad och sedan övermålad. och i den pratar de om medvetna drömmar, det riktiga svenska ordet hittar jag inte just nu, vilket påminde mig om att jag läst en del om det... och hursomhelst, jag står och hänger in mina kläder i garderoben och det är nästan så att jag måste prova att tända och släcka hallampan för att se om jag drömmer eller inte, för trots att vad jag gör är så otroligt vardagligt så känns det helt surrealistiskt.
läste i Popbitch för någon vecka sen att
"Paul Winchell, the voice of Tigger in the Disney
movies and John Fiedler, who was the voice of
Piglet, both died last week."
och jag började direkt tänka på en risig deckare. det börjar som en lustig slump, med två Nalle Puh-röster som dör samma vecka, men en hängiven kriminalare vägrar släppa slumpen och upptäcker att de visste för mycket och nu... äh.
så tänkte jag rekommendera en skiva också. skivan jag tänkte rekommendera heter "In Case We Die" och är gjord av en grupp som heter Architecture in Helsinki och kommer från Australien. den är också en av årets bästa skirvor. min syster sa något om att de var för bra för att komma från Finland, vilket antagligen är sant, trist och fördomsfullt men ändå okej eftersom vi är andra generationens invandrare. från Finland. (jag tror inte att jag får säga att Magnus Uggla är för bra för att komma från Polen, men det kan ha mer att göra med att argumentet är fullt av uppenbara logiska luckor än fördomsfullhet. jag skulle lika gärna kunna säga att Magnus Uggla är för bra för att komma från Jamaica. eller? Magnus Uggla kanske är precis så bra att han skulle kunna komma från Polen.) nå, IT'S 5! ropar de i en låt och trots att jag inte förstått vad de menar så ropar jag med ändå, och jag är säker på att det är ett tecken på att det är en otroligt bra låt. "Maybe You Can Owe Me" börjar med en hihat, sen ett piano, så går det ett tag och sen kommer en sån där refräng som är så bra att man måste lyssna på den en gång till innan man springer ner till taxin, och som man sen inte kan slita sig ifrån förrän folk börjar ringa efter en eftersom taxametern börjat ticka för länge sen. dessutom innehåller den en rad som jag förstår precis;
there's no way that i'll sleep when you're near me.
Architecture in Helsinki låter lite som Fiery Furnaces, fast med popmelodier. hur bra som helst.
det regnade hårt igår.
nå. jag vaknade just efter att sovit från 18 till 19:30. konstig tid att sova på, men jag har något slags virus som min kropp jobbar med. nå, jag vaknade och var väldigt seg - säkert virusrelaterat, det med - men gick upp direkt från sängen ändå och började att hänga in mina kläder i garderoben (jag har inte bara virus, utan tvättdag också) vilket, efter att jag drömt en halvkonstig dröm, kändes väldigt konstigt och annorlunda. har du inte sett Waking Life så kan jag inte stenhårt rekommendera den, men den är ganska cool... Richard Linklater (som också gjort fantastiska Before Sunrise/Before Sunset) har gjort den, en ganska konstig film som är en dröm där varenda filmruta först är filmad och sedan övermålad. och i den pratar de om medvetna drömmar, det riktiga svenska ordet hittar jag inte just nu, vilket påminde mig om att jag läst en del om det... och hursomhelst, jag står och hänger in mina kläder i garderoben och det är nästan så att jag måste prova att tända och släcka hallampan för att se om jag drömmer eller inte, för trots att vad jag gör är så otroligt vardagligt så känns det helt surrealistiskt.
läste i Popbitch för någon vecka sen att
"Paul Winchell, the voice of Tigger in the Disney
movies and John Fiedler, who was the voice of
Piglet, both died last week."
och jag började direkt tänka på en risig deckare. det börjar som en lustig slump, med två Nalle Puh-röster som dör samma vecka, men en hängiven kriminalare vägrar släppa slumpen och upptäcker att de visste för mycket och nu... äh.
så tänkte jag rekommendera en skiva också. skivan jag tänkte rekommendera heter "In Case We Die" och är gjord av en grupp som heter Architecture in Helsinki och kommer från Australien. den är också en av årets bästa skirvor. min syster sa något om att de var för bra för att komma från Finland, vilket antagligen är sant, trist och fördomsfullt men ändå okej eftersom vi är andra generationens invandrare. från Finland. (jag tror inte att jag får säga att Magnus Uggla är för bra för att komma från Polen, men det kan ha mer att göra med att argumentet är fullt av uppenbara logiska luckor än fördomsfullhet. jag skulle lika gärna kunna säga att Magnus Uggla är för bra för att komma från Jamaica. eller? Magnus Uggla kanske är precis så bra att han skulle kunna komma från Polen.) nå, IT'S 5! ropar de i en låt och trots att jag inte förstått vad de menar så ropar jag med ändå, och jag är säker på att det är ett tecken på att det är en otroligt bra låt. "Maybe You Can Owe Me" börjar med en hihat, sen ett piano, så går det ett tag och sen kommer en sån där refräng som är så bra att man måste lyssna på den en gång till innan man springer ner till taxin, och som man sen inte kan slita sig ifrån förrän folk börjar ringa efter en eftersom taxametern börjat ticka för länge sen. dessutom innehåller den en rad som jag förstår precis;
there's no way that i'll sleep when you're near me.
Architecture in Helsinki låter lite som Fiery Furnaces, fast med popmelodier. hur bra som helst.
det regnade hårt igår.onsdag, maj 25, 2005
14 bra extensions till Firefox
det var ett tag sen, och jag är rädd att det kommer att fortsätta så, men räkna med ungefär 10 dagar mellan uppdateringarna. jag är en mycket, mycket upptagen man.
nej, det är jag inte. idioter och mediokriter stjäl mina jobb.
nå, idag tänkte jag ge tillbaka till världen lite ökad browsingglädje (jag tänker inte använda mig av ordet "surfa", och det tycker jag inte att du ska heller) som tack för allt den erbjudit mej. som du säkert känner till har Firefox ett slags light-plugin-system med små extensions (tillägg på svenska) som ytterligare förbättrar programmet. efter att ha använt Firefox (FF hädanefter) ett bra tag har jag till slut samlat på mig 14 av dessa tillägg som jag uppskattar så mycket att jag kanske inte skulle kalla dem omistliga, men i alla fall väldigt händiga. ja, "väldigt händiga" får det bli. för att browsa bland alla extensions så går du hit (jag orkar inte hyperlänka alla, men söker du bara efter dem här (och väljer "extensions" ) så borde du hitta dem.
först en honorable mention: Foxytunes, som ger trackinfo och basala kontroller av bl.a. iTunes, WMP och FB2K. trots att det är väldigt praktiskt så använder jag det inte, eftersom det gör så att iTunes inte går att stänga när jag har FF igång (tydligen så använder sig Foxytunes av funktioner i iTunes); dessutom använder jag mig av det otroligt händiga Konfabulator vilket har en liknande widget (deras uttal av light-plugin), som är tillgänglig vare sig jag har FF igång eller inte.
let's get these extensions (i kronologisk ordning av när jag la till dem, inget annat) on the runway!
1. DOM inspector
ska vara "a powerful tool for viewing and manipulating documents". antagligen något som följer med FF, jag tror iaf. inte att jag någonsin använt mig av det.
2. All-in-One Gestures
antagligen min bästa extension. ever! håller jag in höger musknapp (RMB) och drar uppåt så får jag en ny flik (tab, alltså). RMB och neråt, så stängs fliken, RMB och vänster respektive höger så går jag framåt eller bakåt i historyn. RMB + höger-vänster-höger på den sista fliken så stänger jag FF. de är de enda musgesterna jag orkat göra, men man kan nog göra musgenvägar till det mesta om man vill. enda nackdelen är att det inte heter Mandrake. en lika fantastisk motsvarighet finns till Win XP, den heter StrokeIt och låter mig t.om. gå till min download-mapp med RMB + höger (men då krävdes det faktiskt en .bat-fil).
3. ieview
ibland programmerar webkreatörer inte hemsidor i html, utan i en MS-version av html. då är det väldigt händigt att, i FF, kunna högerklicka på länkar och kunna välja att man vill öppna dem i IE. man kan t.o.m. välja att "always view this link in IE".
4. DictionarySearch
aporetic, dour, obfuscation. markera orden, högerklicka och välj "Search Dictionary for...". det gjorde jag.
5. SessionSaver.2
den senaste tiden har jag haft problem med min Bluetooth-dongle. till slut löste jag det genom att flasha den med fel firmware, slänga den och dagen efter köpa en ny. innan jag kom fram till lösningen spenderade jag dock väldigt mycket tid på flera olika mobilsiter, siter som jag inte hade något intresse av att bokmärka. tack vare SessionSaver behövde jag inte heller det; om jag stänger FF med tio flikar öppna, kommer nämligen SessionSaver ihåg dem, och öppnar dem igen när jag startar FF.
6. Tabbrowser Preferences
ger, via FF's options, tillgång till en hel del händiga inställningar. bl.a. att länkar man klickar med mittenknappen, och sökningar gjorda i mini-sökfönstret, öppnas i en ny flik.
7. Single Window
tvingar nya fönster att öppnas som flikar istället för som - just det - nya fönster.
8. BugMeNot
vissa tidningar (och även andra siter), kräver att man ska registrera sig för att få läsa artiklar och så vidare. tack vare BugMeNot så högerklickar man bara i loginfönstret så får man ett login fixat.
9. Add Bookmark Here
istället för att behöva dra omkring bokmärket till siten du är på genom en snårig skog av mappträd så är det bara att klicka dig fram till mappen du vill lägga bokmärket i och välja "add bookmark here".
10. FLST
Focus Last Selected Tab. utan detta plugin så klickar du på flik 8, sedan flik 9. när du sedan stänger flik 9 hamnar du på flik 1. FLST tar dig, med fullt stöd av all logik i världen, till flik 8.
11. downTHEMall!
har inget att göra med väpnad konflikt (det kommer snart), utan ger via ett högerklick möjlighet att ladda hem alla filer på en sida som har en viss ändelse (jpg och mp3 poppar snabbt upp i mitt huvud).
12. PDF Download
jag har länge haft svårt för PDF:er. det kan ha att göra med att forna datorer haft ett väldigt sjå med att ladda dem, eller att det tar tid att dra igång det tunga pluginet i browsern, men nu beror det mest på att jag har en något uppfuckad installation av Adobe Reader (eller vad det heter nuförtiden). när jag klickar på en PDF-länk, så startas Adobe Reader och säger sedan att det inte fungerar ihop med min webbläsare. sen stänger Adobe Reader, jag får gå bakåt (iofs. bara ett RMB+vänster...), högerklicka på PDF-länken, välja "save file" för att sedan dubelklicka på den och slutligen beskåda den i Adobe Reader. med PDF download så slipper jag det. PDF download frågar mig nämligen vad jag vill göra varje gång en PDF-länk klickas. topp!
13. Image Zoom
jag sitter just nu och väntar på en K750i. innan jag beslutade mig för att köpa den så ville jag se hur bra 2MP-bilderna blev. medveten om att ingen digikamera (som jag har råd med, i alla fall) ger bra, eller användbara, bilder när man ser dem med 100% zoom, så laddade jag hem bilderna, körde in dem i Photoshop och resizade dem där till 50%. med Image Zoom kan man göra det i FF, genom att helt enkelt högerklicka på bilden och välja Zoom Image -> 50%.
14. U.S. Homeland Security Threat Level
tidigare i bloggen har jag kanske gett intryck av att att jag inte bryr mig så mycket om min omvärld. nå, med hjälp av denna extension så är det slut med det. längst ner till höger av FF så sitter en liten ruta som håller mig konstant uppdaterad om vilken threat level som CIA arbetar under. just nu är det "elevated", men det har det varit sen jag installerade extensionet (...) i fråga, så ni behöver inte ora er. nu behöver jag bara en extension som har koll på The Fiery Furnaces' Audioscrobbler och en som följer Prylfeber, så får jag en vackert skevfiltrerad koll på min omvärld.
nej, det är jag inte. idioter och mediokriter stjäl mina jobb.
nå, idag tänkte jag ge tillbaka till världen lite ökad browsingglädje (jag tänker inte använda mig av ordet "surfa", och det tycker jag inte att du ska heller) som tack för allt den erbjudit mej. som du säkert känner till har Firefox ett slags light-plugin-system med små extensions (tillägg på svenska) som ytterligare förbättrar programmet. efter att ha använt Firefox (FF hädanefter) ett bra tag har jag till slut samlat på mig 14 av dessa tillägg som jag uppskattar så mycket att jag kanske inte skulle kalla dem omistliga, men i alla fall väldigt händiga. ja, "väldigt händiga" får det bli. för att browsa bland alla extensions så går du hit (jag orkar inte hyperlänka alla, men söker du bara efter dem här (och väljer "extensions" ) så borde du hitta dem.
först en honorable mention: Foxytunes, som ger trackinfo och basala kontroller av bl.a. iTunes, WMP och FB2K. trots att det är väldigt praktiskt så använder jag det inte, eftersom det gör så att iTunes inte går att stänga när jag har FF igång (tydligen så använder sig Foxytunes av funktioner i iTunes); dessutom använder jag mig av det otroligt händiga Konfabulator vilket har en liknande widget (deras uttal av light-plugin), som är tillgänglig vare sig jag har FF igång eller inte.
let's get these extensions (i kronologisk ordning av när jag la till dem, inget annat) on the runway!
1. DOM inspector
ska vara "a powerful tool for viewing and manipulating documents". antagligen något som följer med FF, jag tror iaf. inte att jag någonsin använt mig av det.
2. All-in-One Gestures
antagligen min bästa extension. ever! håller jag in höger musknapp (RMB) och drar uppåt så får jag en ny flik (tab, alltså). RMB och neråt, så stängs fliken, RMB och vänster respektive höger så går jag framåt eller bakåt i historyn. RMB + höger-vänster-höger på den sista fliken så stänger jag FF. de är de enda musgesterna jag orkat göra, men man kan nog göra musgenvägar till det mesta om man vill. enda nackdelen är att det inte heter Mandrake. en lika fantastisk motsvarighet finns till Win XP, den heter StrokeIt och låter mig t.om. gå till min download-mapp med RMB + höger (men då krävdes det faktiskt en .bat-fil).
3. ieview
ibland programmerar webkreatörer inte hemsidor i html, utan i en MS-version av html. då är det väldigt händigt att, i FF, kunna högerklicka på länkar och kunna välja att man vill öppna dem i IE. man kan t.o.m. välja att "always view this link in IE".
4. DictionarySearch
aporetic, dour, obfuscation. markera orden, högerklicka och välj "Search Dictionary for...". det gjorde jag.
5. SessionSaver.2
den senaste tiden har jag haft problem med min Bluetooth-dongle. till slut löste jag det genom att flasha den med fel firmware, slänga den och dagen efter köpa en ny. innan jag kom fram till lösningen spenderade jag dock väldigt mycket tid på flera olika mobilsiter, siter som jag inte hade något intresse av att bokmärka. tack vare SessionSaver behövde jag inte heller det; om jag stänger FF med tio flikar öppna, kommer nämligen SessionSaver ihåg dem, och öppnar dem igen när jag startar FF.
6. Tabbrowser Preferences
ger, via FF's options, tillgång till en hel del händiga inställningar. bl.a. att länkar man klickar med mittenknappen, och sökningar gjorda i mini-sökfönstret, öppnas i en ny flik.
7. Single Window
tvingar nya fönster att öppnas som flikar istället för som - just det - nya fönster.
8. BugMeNot
vissa tidningar (och även andra siter), kräver att man ska registrera sig för att få läsa artiklar och så vidare. tack vare BugMeNot så högerklickar man bara i loginfönstret så får man ett login fixat.
9. Add Bookmark Here
istället för att behöva dra omkring bokmärket till siten du är på genom en snårig skog av mappträd så är det bara att klicka dig fram till mappen du vill lägga bokmärket i och välja "add bookmark here".
10. FLST
Focus Last Selected Tab. utan detta plugin så klickar du på flik 8, sedan flik 9. när du sedan stänger flik 9 hamnar du på flik 1. FLST tar dig, med fullt stöd av all logik i världen, till flik 8.
11. downTHEMall!
har inget att göra med väpnad konflikt (det kommer snart), utan ger via ett högerklick möjlighet att ladda hem alla filer på en sida som har en viss ändelse (jpg och mp3 poppar snabbt upp i mitt huvud).
12. PDF Download
jag har länge haft svårt för PDF:er. det kan ha att göra med att forna datorer haft ett väldigt sjå med att ladda dem, eller att det tar tid att dra igång det tunga pluginet i browsern, men nu beror det mest på att jag har en något uppfuckad installation av Adobe Reader (eller vad det heter nuförtiden). när jag klickar på en PDF-länk, så startas Adobe Reader och säger sedan att det inte fungerar ihop med min webbläsare. sen stänger Adobe Reader, jag får gå bakåt (iofs. bara ett RMB+vänster...), högerklicka på PDF-länken, välja "save file" för att sedan dubelklicka på den och slutligen beskåda den i Adobe Reader. med PDF download så slipper jag det. PDF download frågar mig nämligen vad jag vill göra varje gång en PDF-länk klickas. topp!
13. Image Zoom
jag sitter just nu och väntar på en K750i. innan jag beslutade mig för att köpa den så ville jag se hur bra 2MP-bilderna blev. medveten om att ingen digikamera (som jag har råd med, i alla fall) ger bra, eller användbara, bilder när man ser dem med 100% zoom, så laddade jag hem bilderna, körde in dem i Photoshop och resizade dem där till 50%. med Image Zoom kan man göra det i FF, genom att helt enkelt högerklicka på bilden och välja Zoom Image -> 50%.
14. U.S. Homeland Security Threat Level
tidigare i bloggen har jag kanske gett intryck av att att jag inte bryr mig så mycket om min omvärld. nå, med hjälp av denna extension så är det slut med det. längst ner till höger av FF så sitter en liten ruta som håller mig konstant uppdaterad om vilken threat level som CIA arbetar under. just nu är det "elevated", men det har det varit sen jag installerade extensionet (...) i fråga, så ni behöver inte ora er. nu behöver jag bara en extension som har koll på The Fiery Furnaces' Audioscrobbler och en som följer Prylfeber, så får jag en vackert skevfiltrerad koll på min omvärld.
lördag, maj 14, 2005
Xbox 360-premiär på MTV
Microsoft har betalat någonstans mellan en otrolig massa och en löjlig summa pengar för att få Elijah Wood (a.k.a. Frodo) att presentera nya Xbox 360 på MTV i ett programformat som, om man bortser från produkten, produktionskosnaderna och kändisgästernas något fräschare bäst-före-datum, påminner väldigt mycket om en infomercial. att använda MTV som lanseringskanal istället för CES eller någon Microsoft-keynote är ett tydligt - och säkert klokt - steg mot att få Xbox/TV-spel/underhållningslådor att bli en del av mainstreamkulturen, men det känns som att de inte riktigt tänkt igenom programformen. eller så har de det, men jag är inte riktigt bekväm med att nördteknik lanseras mitt i ett jublande - på det vis som bara amerikanska tonåringar kan - TRL-inferno där Frodo, likt en... tja, likt en gullig liten hobbit-överstepräst, predikar corporate bullshit som "a console that's going to change digital entertainment forever", "the digital revolution" och "over 650 megabytes of data, on one single disc!".
äh, stryk den sista.
när de sen slänger in dels The Killers som liveband och dels "Pimp My Ride"-snubbarna känns det som att producenten försökt få in varenda jävla del av demografikakan som är större än 4 procent. jag gissar att The Killers var för mig.
efter att Elijah hypat, tonåringarna jublat, Bill Gates fått synas i en kvarts sekund, lådan burits upp på ett podie av en modell, tonåringarna jublat, The Killers sålt sig (i en livespelning som till häften var CGI-ad som en musikvideo i ett misslyckat försöka att inte tråka ut TV-tittarna), tonåringarna jublat, Lil' Jon befäst sin postition som 2000-talets Rick James, man visats klipp från spel som nästan bara bestod av färdigrenderade introvideos, Rim My Pride-gänget sodomiserat/moddat ett gammalt Xbox, och tonåringarna jublat ett par gånger till så slänger de in Ryan Cabrera (Ashlee Simpsons pojkvän, tror jag) som gör en rejält påkolad cameo som Andrew Van De Kamp ur Desperate Housewives (äh, men han är obehagligt lik):
EW: I've got Ryan here, we're gonna talk about games...
RC: do it!
EW: and you were saying...
RC: I'm in. I'm in.
EW: are you in?
RC: I'm in. I'm in... I'm invested.
EW: who... who... who actually is in?
RC: everybody here is in, obviously.
(well, obviously.)
sen spöar en gamertjej en übergeek som inte kan erkänna att han förlorat (jo. nej. jo... nej. jooo... nej!). och så är det slut, Elijah wrappar med lite mer corporate bullshit och skickar, med en av världens tröttaste miner, över till The Killers, som inte heller den här gången känns riktigt som mitt band.
och jag saknar tre grejer.
1: att man inte fick se några vettiga, längre in-game-videor från ett enda spel (kan ha att göra med att de jobbar mot en ADHD-publik).
2: att man inte fick reda på några techspecs över huvud taget. eller okej, det fick man faktiskt: en kille i Xbox-teamet förklarar för wannabe-nåntingen(...) Sway att "there's a lot more to it than just what you're seeing here... it's all the circuitry that goes on inside, unbelievably... you know, on the outside it's sexy, on the inside it's a monster." [sic] det var allt. visst, specsarna är släppta på annat håll, men något om prestandan kunde de väl sagt? ingen tröttnar för att de snackar om hästkrafter i bilprogram. hursomhelst, för nördarna finns den här videon.
3: att inte Steve-O fick vara med... jag skulle vilja se honom föra upp en fjärrkontroll i rektum och spy upp den, för att sedan spela Dead or Alive Beachvolley. en rejäl hands-on demonstration av de möjligheter som öppnats tack vare den nya, trådlösa tekniken - utan att tråka ut kidsen!
äh, stryk den sista.
när de sen slänger in dels The Killers som liveband och dels "Pimp My Ride"-snubbarna känns det som att producenten försökt få in varenda jävla del av demografikakan som är större än 4 procent. jag gissar att The Killers var för mig.
efter att Elijah hypat, tonåringarna jublat, Bill Gates fått synas i en kvarts sekund, lådan burits upp på ett podie av en modell, tonåringarna jublat, The Killers sålt sig (i en livespelning som till häften var CGI-ad som en musikvideo i ett misslyckat försöka att inte tråka ut TV-tittarna), tonåringarna jublat, Lil' Jon befäst sin postition som 2000-talets Rick James, man visats klipp från spel som nästan bara bestod av färdigrenderade introvideos, Rim My Pride-gänget sodomiserat/moddat ett gammalt Xbox, och tonåringarna jublat ett par gånger till så slänger de in Ryan Cabrera (Ashlee Simpsons pojkvän, tror jag) som gör en rejält påkolad cameo som Andrew Van De Kamp ur Desperate Housewives (äh, men han är obehagligt lik):
EW: I've got Ryan here, we're gonna talk about games...
RC: do it!
EW: and you were saying...
RC: I'm in. I'm in.
EW: are you in?
RC: I'm in. I'm in... I'm invested.
EW: who... who... who actually is in?
RC: everybody here is in, obviously.
(well, obviously.)
sen spöar en gamertjej en übergeek som inte kan erkänna att han förlorat (jo. nej. jo... nej. jooo... nej!). och så är det slut, Elijah wrappar med lite mer corporate bullshit och skickar, med en av världens tröttaste miner, över till The Killers, som inte heller den här gången känns riktigt som mitt band.
och jag saknar tre grejer.
1: att man inte fick se några vettiga, längre in-game-videor från ett enda spel (kan ha att göra med att de jobbar mot en ADHD-publik).
2: att man inte fick reda på några techspecs över huvud taget. eller okej, det fick man faktiskt: en kille i Xbox-teamet förklarar för wannabe-nåntingen(...) Sway att "there's a lot more to it than just what you're seeing here... it's all the circuitry that goes on inside, unbelievably... you know, on the outside it's sexy, on the inside it's a monster." [sic] det var allt. visst, specsarna är släppta på annat håll, men något om prestandan kunde de väl sagt? ingen tröttnar för att de snackar om hästkrafter i bilprogram. hursomhelst, för nördarna finns den här videon.
3: att inte Steve-O fick vara med... jag skulle vilja se honom föra upp en fjärrkontroll i rektum och spy upp den, för att sedan spela Dead or Alive Beachvolley. en rejäl hands-on demonstration av de möjligheter som öppnats tack vare den nya, trådlösa tekniken - utan att tråka ut kidsen!
tisdag, maj 03, 2005
IT & knark
fick en länk till Ebba Von Sydows blog på Expressen av Kele. den är såklart skönt menlös och fylld av illa dolt hävdelsebehov (jag med!). hittade Linda Skugges också; mycket med barn blir det. jävligt små mikrokosmos som folk simmar runt i, men LS visade åtminstone prov på självdistans (det kanske hon alltid har gjort. jag läser inte så mycket tidningar, eftersom det rubbar mitt mikrokosmos*). självdistans är grisfett med hårt rockande på.
...vilket, jävligt sökt, får mig att tänka på AMG's recensioner av Limp Bizkit's hårt rockande album, som är dissekerande, elaka och åtminstone kul i ett par minuter: "And truth be told, there is a certain fascination in hearing Durst flail about, particularly now that the music is somewhat better -- never has someone been so earnest and well-intentioned in his utterly clueless idiocy."
* jag är till och med så opåläst att jag totalt missat den proteststorm som med all säkerhet blåste (? sög?) när Expressen Fredag blev "Ebbas jeans och Paris' skor" ...om de nu stannade där? eller skriver man i "Ebbas jeans och Paris' skor" om Paris' hackade Blueberry och M-K Olsens kokainberoende? är det OK? är kola hippt? eller lever man sunt på mäklarbrickor vid Stureplan? röker man gräs om man sitter på ett Von? Von Dutch? är vissa droger reserverade till vissa sociala fält? (ja, och om blåställen inte lärt sig det än så tar det nog inte lång tid innan alla större industrier infört obligatoriska urinprov).
...vilket, jävligt sökt, får mig att tänka på AMG's recensioner av Limp Bizkit's hårt rockande album, som är dissekerande, elaka och åtminstone kul i ett par minuter: "And truth be told, there is a certain fascination in hearing Durst flail about, particularly now that the music is somewhat better -- never has someone been so earnest and well-intentioned in his utterly clueless idiocy."
* jag är till och med så opåläst att jag totalt missat den proteststorm som med all säkerhet blåste (? sög?) när Expressen Fredag blev "Ebbas jeans och Paris' skor" ...om de nu stannade där? eller skriver man i "Ebbas jeans och Paris' skor" om Paris' hackade Blueberry och M-K Olsens kokainberoende? är det OK? är kola hippt? eller lever man sunt på mäklarbrickor vid Stureplan? röker man gräs om man sitter på ett Von? Von Dutch? är vissa droger reserverade till vissa sociala fält? (ja, och om blåställen inte lärt sig det än så tar det nog inte lång tid innan alla större industrier infört obligatoriska urinprov).
fredag, april 29, 2005
irritation
"dagens" känns som ett väldigt bra namn för en blog om man vill kommentera verkligheten utan att binda upp sig till teknik, nyheter osv... iofs antyder "dagens" att de ska ha något slags nyhetsvärde, men i det fall då det inte finns så får aktualiteten isåfall representeras av att jag upptäckt detta först nu. vilket kanske kommer att innebära mycket gammalt tjafs. eller inte, jag börjar allt mer tycka att folk snor mina idéer. så jag har köpt en plåthatt.
nå, "dagens" känns som ett bra namn, och då vill man ju gärna ha adressen dagens.blogspot.com också. men det får man inte, för där skriver en norrman ständigt uppdaterade nyheter om vad som händer med hans liv och Ingeborg.
det är irriterande.
nå, "dagens" känns som ett bra namn, och då vill man ju gärna ha adressen dagens.blogspot.com också. men det får man inte, för där skriver en norrman ständigt uppdaterade nyheter om vad som händer med hans liv och Ingeborg.
det är irriterande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)