teknik och politik.

jag har inte gillat Microsoft särskilt mycket på ett bra tag. det är liksom det som gäller när man hyser ett rätt stort teknikintresse och läser nya hemskheter om DRM och Palladium ett par gånger i veckan. det där vände dock rätt hårt när jag igår upptäckte Microsofts Origami (film här, text och bilder på Engadget här). Origami verkar vara den apparat jag drömt om sen 2001 ungefär, fast liksom trivsamt uppdaterad efter vad dagens teknik kan erbjuda. Origami är, kort sagt, en Tablet PC med tangentbord, GPS (och WLAN, men det är väl standard nowadays). eller en stor PDA. eller något som Apple borde varit först med. Origami lyckas nämligen, på ett sätt som annars är förbehållet Apple, skapa den där känslan av att bara jag hade x så skulle mitt liv vara så skulle mitt liv vara så underbart och se ut som en reklamfilm.

jag kan redan tänka mig hur jag sitter på ett café i Barcelona och skriver otroligt insiktsfulla (och välbetalda) krönikor på min Origami för att sedan sätta mig på en Vespa och åka iväg in i solnedgången. med Origami kan jag dåsa på en tänkt balkong där solen alltid skiner, dricka en Vodka Sunrise, slösurfa och lyssna på väldigt, väldigt bra musik. med en Origami kan jag kolla på en livestreamad VM-final i fotboll som Sverige vinner.

okej, det kanske inte blir riktigt så, men Origami är, som sagt, precis vad jag vill ha. med en sån tar man bort alla krav på mobiltelefonen av att vara webläsare och videospelare, och kan istället låta den göra vad den är byggd för, dvs. att vara kamera och mp3-spelare. och att den kommer med tangentbord är pricken över i:et och samtidigt livsnödvändigt. en microlaptop som - förhoppningsvis, annars är den körd - kostar hälften av en riktig laptop, har all nödvändig funktionalitet och lämnar storleken, tyngden, elkonsumtionen och processorkraften åt den stationära. perfekt.

vi kommer att bli så lyckliga.

nej, jag är inte sponsrad: det finns en hel del om: batteritid! pris! operativsystem! prestanda (dvs. att den är responsiv, inte att den fixar Doom 3)!

och förresten...

du vet hur politiker egentligen är maktgalningar som ljuger så mycket de kan för att få opinionen på sin sida? med det i bakhuvudet är det ganska intressant att deschiffrera varför Reinfeldt väljer att polisanmäla förtalsmailen från socialdemokraterna. eller inte... det är väl så enkelt som att han gör det för att antyda att han misstänker en enorm sossekonspiration mot honom. well, Fredrik, jag tror att det finns en sån. jag misstänker också att de flesta socialdemokrater inte vill att du ska få makten. sen är frågan om han vinner många sympatipoäng på att springa till polisen för att någon har skrivit att han smygfilmat illegalt invandrad svart arbetskaft som lägger golv hemma hos honom, editerat ihop det till en softcorefilm och sedan sålt det på internet (hittar tyvärr ingen länk till mailet). nej, S vinner istället mina sympatier då det visar sig att den som författat breven ifråga inte är någon SSU-praktikant gone haywire utan en en partianställd som jobbat för S sen 1999: jag tycker faktiskt att det är lite charmigt att någon kastar masken och verkligen definierar vad politk handlar om. större, bättre lögner åt folket!

att denna "affär" sedan fått sån uppmärksamhet att en karikatyrteckning där Reinfeldt "liknas vid ett djur" också dras upp gör i parallell med Muhammedteckningarna att allting blir så underbart bisarrt... Reinfeldt lyckas på något vis surfa på antikarikatyrvågen och får känna sig kränkt och upprörd och S-aporna måste respektfullt be om ursäkt och det är bara löjligt, löjligt, löjligt. okej för att ett foto på Reinfeldt med texten "Pedofil" under är lite över gränsen, men så är det med humor, ibland går man lite för långt.