bilder.

Idag har jag fyllt 28. Mina arbetskamrater gav mig presenter (samtliga giveaways utrivna ur tidningar).

Tvättmedel, Tallinn-guide och intimtvål (infoga
ditt eget Tallinn+intimtvål-skämt här).

I veckan har jag och Mattias agerat flygande reportrar. Sure beats att svettas över formuleringar. Här står Mattias och kritiserar formen på ett par lokala affischer. Jävligt moget.

Klubb Kompass behöver tänka över
sin formgivning.

För ett par veckor sen var jag och Tove i Uppsala. Tove tog ett kort, och jag tog ett kort av henne när hon tog ett kort. Detta kalla... (och här ropar Tove "Meta-fotografi!").

På gravstenen står det

"Borgarskapet i Uppsala".

I somras arbetade jag som droppåsemanufaktör. Arbetsklädseln såg ut så här:

När bilden togs var jag ensam i omklädnings-
rummet med fotografen. "Jag skulle kunna döda
dig nu utan att lämna ett enda DNA-spår",
tänkte jag.

Nu arbetar jag som (usch) "kreatör". Det innebär en ungefär lika strikt klädkod:

Nummer tre från vänster är en indivudalist.
Det är massmördare också.
(foto via Copyranter från AdAge)

genitalpasta.

Har du redan sett den här
bilden så blir du förhoppningsvis lika glad igen.

Fotat på Gran Canaria – ön med köttbullar, svenska pensionärer och generande tandväxt.

FYI

Hösten 2007 började jag använda iChat på jobbet (ärligt talat så började jag jobba då). Som iChat-ikon valde jag en panda. Jag har länge varit ett fan av pandor, faktiskt ända sedan jag som barn fick en panda som gosedjur. iChat-ikonen fixade jag genom att bildgoogla på ordet "panda", och välja den panda som såg sötast ut. Det blev "Babypanda".

Babypanda
– en väldigt söt panda

Jag var nöjd med Babypanda. Jag använde Babypanda i ungefär fem månader, under vilken tid Babypanda (tänker jag mig) förmedlade en bild av mig som en kille som inte har svårt att uttrycka känslor. Vi upplevde en synergieffekt, där babypanda gav mig mjuka värden, medan jag gav Babypanda en fräsch air av mediebransch (tänker jag mig). Allt fungerade väl.

Tills i tisdags. Daniel skickade en bild till mig, på mig, skapad av Vecko-Revyns frisyrgenerator. Jag tyckte att bilden var rolig, och böt, utan någon reflektion, ut babypanda mot den nya avataren "Hårdrocks-Emil". Till en början fungerade det bra. Jag fick glada tillrop från medarbetare som sa "men, vad är det där för bild?" och jag svarade lika glatt "det är jag, sommaren 2003!".

Hårdrocks-Emil
– en Emil som lever ett
miserabelt liv i ett parallellt universum

Men Hårdrocks-Emil håller inte längre. Ju mer jag ser honom (mig), desto fler likheter ser jag mellan honom (mig) och den orangefärgade brottaren King Slender i Pro Wrestling till NES. Dessutom upplever jag inga synergieffekter överhuvud taget. Vad kan Hårdrocks-Emil erbjuda mig – egentligen?

King Slender – en fribrottare med sitt
namn skrivet i hudfägad text strax under sig.

Samtidigt känns det inte bra att gå tillbaka till Babypanda. Det vore allt för... bakåtsträvande. Därför lanserar jag idag "Aggressiv stickad panda":

Aggressiv stickad panda
– en panda som inte är som andra pandor
(den är stickad).

Aggresiv stickad panda förmedlar värden som jag i mycket förknippar med mig själv 2008.

• Det är en mognare panda. Jag har blivit äldre!
• Den ber inte om ursäkt för sig själv. Knappt jag heller!
• Det är uppenbart att den tränar. Jag har köpt gymkort!