(trasig) lista. på skivor. som kom 2005.

årsbästalistor är roliga att läsa och ger (i alla fall för mig, i alla fall i år¨) upphov till trevligt socialt postitionsbekräftande genom små "fel-låt-vann"-debatter. men nej, det är ett alldeles för stort och tungt åtagande att göra en årsbästalista. det blir så lätt vetenskapliga pretentioner över dem, och även om jag gillar det ena så har jag svårt för det andra, så det skippar jag. istället tänkte jag ta en walk down memory lane och kort diskutera skivor jag lyssnat på en del med hjälp av gamla goda iTunes, en smart playlist inställd på "år - är - 2005" och mina näst mest älskade hörlurar. för att göra det enkelt (för mig) så sorteras allt alfabetiskt och inte enligt preferens. för att göra det roligt (för dig) så länkar jag artistnamnen till recensioner på Pitchfork.

...and you will know us by the trail of dead - Worlds Apart

jag gillar tydligen pretentiös musik, för skivan har fått två 5:or (Worlds Apart och Let it Dive). lyssnade på den väldigt mycket i somras och var nästan på väg att gå och se Soundgarden 2 (jag kommer faktiskt inte på vad de heter, jo, Audioslave) bara för att få se Trail of dead. det kan debatteras huruvida den öppnande domedagskören är speciellt 2005, man kan ifrågasätta hur coolt det är att ropa "fuck you, man" till en barnkör (Worlds Apart), och man kan diskutera hur pass djuplodande analysen av Irakkriget är, men jag kommer alltid att tappa intresset och höja volymen när refrängen kommer. dessutom har man gjort en av Oasis bästa låtar med Let it Dive. De där jävla grymma trummorna (och det öppnande Woho!:et) träffar mig mitt i bredbent-rock-hjärtat.


50 cent - The Massacre

Get rich or Die Tryin' var helt jävla grym. jag minns en efterfest där vi lyssnade igenom hela skivan, räknade skotten i Many Men (Wish Death) och hade djuplodande diskussioner om huruvida Fiddy var schysst eller inte. The Massacre då? The Massacre känns som en bra sammanfattning på why hip-hop sucks in '05.


Animal Collective - Feels

jag har lyssnat en hel del på Feels. den är helt galen, väldigt vacker, ibland tråkig och den fick mig att tänka att "det här är framtidens musik". jag har aldrig tidigare tänkt det (tack och lov), men det här låter faktiskt som framtidens musik. det är organiskt och elektriskt som tar en promenad på en sommaräng, smetar in sig med målarfärg och dansar och skrattar och kryper på knä och tittar på insekter och långsamt flyter ner längs en å och berättar för varandra vad molnen ovanför ser ut som. det är melodier ibland och det är ljudnoveller ibland. det är otroligt vackert, som Loch Raven, och det är popeufori blandat med psykedelia och mer eufori ibland, som i Grass. det är hälften av alla klyschor om musik du har hört, fast på riktigt, och på en enda skiva. och sen är det Banshee Beat, som är ett soundtrack till åtta och en halv minut så perfekta att jag inte kunnat ge rättvisa åt dem än.

Antony and the Johnsons - I am a Bird Now

det är.... fint? jag såg Antony i början av november med Tove. jag hade en kass måndag och tyckte spelningen var OK. killen brevid Tove satt och storgrät, själv kände jag mig lite utanför och oengagerad. förutom i Cripple and the Starfish. då rös jag i hela kroppen. och det är väl en bra sak? rätt många sega låtar på skivan, när man tänker efter, och Cripple är ju från förra...


Architecture in Helsinki - I Case We Die

har jag skrivit om tidigare. och det kanske var årets skiva? nu har jag ju tröttnat lite förstås. men riktigt, riktigt bra.


Boards of Canada - Campfire Headphase

jag har inte lyssnat på den här skivan nästan alls. min höst har varit väldigt rörig och jobbig, och då passar inte riktigt Boards of Canada. eller så är den sämre än Music Has the Right to Children och Geogaddi, jag vet faktiskt inte.


Death Cab for Cutie - Plans

hm. det jag minns mest av den här skivan är att jag fick hem en fulripp på 192 kb/s som måste ha varit rippad från en 64 kb/s-stream, och att alla hade den. och att What Sarah Said lät jävligt fin. men sen vet jag inte... jag har aldrig använt uttrycket förut, men det är nog dags nu... Fadd Smak!

det är faktiskt för mesigt för mig. med titeln Soul meets body har man redan förlorat den låten. "Gay meets Ness" liksom. och det känns lite väl... äh, det är svårt att förklara, men den här smetiga romantiseringen av allt, iBooksvingande collegestudenter på Greyhoundbussar som är så kära och kanske äter lite för mycket E någon gång men inte fan kräks de... nej, det är Fadd Smak!


Doktor Kosmos - Ett Enkelt Svar

Natalia Kazmierska sågade skivan i en recension som använde sig av termen "blåbärsbajs" (vilket osökt får mig att tänka på bakfylla). jag höll på Uje.

...sen började vi flytta, och sen blev det februari, och nu känns det inte så hett med en 2005-lista längre. samtidigt känns det trist att slänga bort 2 timmars slit vid datorn. så listan slutar här. eller snart; The New Pornographers, Vitalic, Wolf Parade var också väldigt bra.

podcast.

jag är mycket medveten om att jag är sent ute. jag har redan läst om Ricky Gervais' och Stephen Merchants podcast på Guardian i typ tre bloggar och två tidningar, men jag känner ändå att jag måste tipsa om den - eller åtminstone dagens avsnitt (podpisode?). Det var nämligen så roligt att jag var tvungen att stänga av det.

Att det var kul kanske inte verkar så konstigt, men har man lyssnat på tidigare "The Raunchy Ricky & Spectacular Stephen show" (vilket den inte alls heter) på XFM eller premiäravsnittet av Guardian-podcasten så har man vant sig vid att bli besviken. Det är väl kul, men inte alls Extras-kul. Inte i närheten av The Office-kul. Det är mest Ricky & Stephen som sitter och hånar Karl Pilkington, en 30+ bloke som har drag av demens och idioti för att han har drag av demens och idioti. det är sådär; ibland känns det nästan som att man lyssnar på något slags radioteateruppsättning av Revenge of the nerds. och det känns trist, för man gillar ju verkligen Ricky (ännu ett av skälen att gilla Ricky är att hans karriär kom igång efter att han fyllt 40 - det ger hopp. Wikipedia kan berätta ännu mer).

Nå, dagens avsnitt (eller åtminstone de fem minuter som jag hann lyssna på innan jag var böt till musik på poden, eftersom det mest är sociala avfällingar som sitter och skrattar högt för sig själva på tunnelbanan) var riktigt roligt, nästan skrivet roligt. De diskuterade nämligen en artikel om The Cambodian midget-fighting league vs. an african lion, och som alla allmänbildade människor som vet så är dvärghumor den bästa humorn. Bisarr politiska korrekthet är också med och kämpar i toppen:

(28 dvärgar döda, 14 allvarligt skadade. )

Ricky: But the lion wasn't hurt?
Stephen: It would seem that the lion was OK.
Ricky: Good. Because the lion had no choice in this.

...och om du oroar dig för dvärgarna kan jag trösta dig med att allt var fejk.

reklam

Läste på Resumé att Coca-Cola ska lansera en ny slogan: "Welcome to the Coke side of life". get it? jag tycker att det verkar som ett fint initiativ egentligen... jag menar, efter ett antal år av att ligga i topp fem för företag som vänstergymnasister bojkottar (tillsammans med McDonald's, Microsoft, Shell och J. Lindeberg) så verkar det som ett fint strategiskt drag att sprida lite goodwill i form av ett antidrogbudskap. de behöver inte ens bekosta egna filmer utan kan bara köpa loss material ur Spun (vilken iofs. mest har ett anti-Jonas Åkerlund-budskap) och Requiem for a Dream.

...om vi ska vara allvarliga så kräks jag alltid litegrann när jag tänker på hur jävla många miljoner som kastas på vidriga kostymer på äckliga reklamfirmor (där jag gärna skulle jobba) när Coca-Cola ska profilera sina produkter mot en ung, efterbliven publik. jag skulle så hemskt, hemskt gärna se samtalen runt pitchen för Fantakampanjen "stay bamboocha". jag skulle se "Pitching Bamboocha" på bio! Bengt Ohlsson skrev en krönika om vidrigheten i "In Sweden sleeping with the best is easy" (reklam på Arlanda för Radisson hotell/fräscha svenska horor - och där höll jag mig ifrån en fyndig länkning), och även jag håller med om att den reklamidéen känns tagen rakt ur ett skönt svettigt efter-sex-med-minderåriga-på Pattaya-ölsnack så blev jag mest irriterad för att "Stay bamboocha" inte nämndes i något slags "fast Radisson/fräscha svenska horor-kampanjen har ju ändå ingen chans mot..."-sammanhang.

Stay bamboocha-kampanjen lyckas sammanfatta allt som är fel med reklam. Och de använder inte ens sex.

edit: stavfel. det blir lite hetsigt när man skriver på lunchen...

film.

lyssnade på Lantz i P3, där Pontus Enhörning och en Cecilia B Jonson intervjuade en frälst Liam Norberg som är ute ur fängelset och promotar Sökarna 2, nej, Blodsbröder. Cecilia skrattade åt alla Pontus' skämt, hälften av vad Liam Norberg sa och mest åt ett eget skämt om att Liam förtjänat sina 6 år i fängelse på grund av sin vidriga page. visst, det var väl kul, men jag vet inte om jag skulle dra ett skämt som hånar den ex-fängelsekund som sitter brevid mig. när hon dessutom började skratta efter att Pontus frågat hur det kändes att vara frälst började jag misstänka att hon inte var där som en skarpsynt bisittare utan som en kvinnlig motsvarighet till David Brent (dvs. Maggie Jacobs i Extras). Liam var höll sig dock väldigt blid och var överlag en grym posterboy för dethär med att finna gud i fängelset.

efter att ha hört intervjun tog jag och läste Strages sågning av Blodsbröder (som nämndes i intervjun - återigen var Liam blid, t.om. ganska ärlig angående filmens kvaliteter, vilket verkar vara vara en vanlig dygd bland svenska skådisar som är med i svenska dyngfilmer - har för mig att någon eufemerade runt Medicinmannen värdelöshet tidigare i år) och efter lite klickande på DN fick jag veta att Magnus Härenstam ska sluta på Jeopardy för att ersättas av Adam "marsipangrodan" Alsing. Härenstam har dock mycket på G, fick man veta, bland annat har han en roll i Göta Kanal 2.

japp.

det var då jag kände att det här blir nog ett inlägg ändå. för liksom, nej, det är fan svårt att hitta ord... men varför? finns det inget bättre att filma än ett manus som heter Göta Kanal 2? vem behöver Göta Kanal 2? vilket intresse har SF av att förse sveriges 40- och 50-talister med smörja? räckte det inte med Hälsoresan? och isåfall - kan de inte bara köpa boxen (vilken f.ö. måste vara årets ironiska julklapp)?