söndag, juli 17, 2005

lösryckta

jojo, lång tid. sorry. en gång försökte jag skriva ett inlägg, hade massor att säga, men bloggersiten var nere. jag reloadade, provade i IE och allt! ...men eftersom jag hade inspirerats av aftonbladet.se så hade det antagligen blivit något otroligt förutsägbart om att medierna är skit och förgiftar oss med lögner om lycka i prylar och kött...

nå. jag vaknade just efter att sovit från 18 till 19:30. konstig tid att sova på, men jag har något slags virus som min kropp jobbar med. nå, jag vaknade och var väldigt seg - säkert virusrelaterat, det med - men gick upp direkt från sängen ändå och började att hänga in mina kläder i garderoben (jag har inte bara virus, utan tvättdag också) vilket, efter att jag drömt en halvkonstig dröm, kändes väldigt konstigt och annorlunda. har du inte sett Waking Life så kan jag inte stenhårt rekommendera den, men den är ganska cool... Richard Linklater (som också gjort fantastiska Before Sunrise/Before Sunset) har gjort den, en ganska konstig film som är en dröm där varenda filmruta först är filmad och sedan övermålad. och i den pratar de om medvetna drömmar, det riktiga svenska ordet hittar jag inte just nu, vilket påminde mig om att jag läst en del om det... och hursomhelst, jag står och hänger in mina kläder i garderoben och det är nästan så att jag måste prova att tända och släcka hallampan för att se om jag drömmer eller inte, för trots att vad jag gör är så otroligt vardagligt så känns det helt surrealistiskt.


läste i Popbitch för någon vecka sen att

"Paul Winchell, the voice of Tigger in the Disney
movies and John Fiedler, who was the voice of
Piglet, both died last week."

och jag började direkt tänka på en risig deckare. det börjar som en lustig slump, med två Nalle Puh-röster som dör samma vecka, men en hängiven kriminalare vägrar släppa slumpen och upptäcker att de visste för mycket och nu... äh.


så tänkte jag rekommendera en skiva också. skivan jag tänkte rekommendera heter "In Case We Die" och är gjord av en grupp som heter Architecture in Helsinki och kommer från Australien. den är också en av årets bästa skirvor. min syster sa något om att de var för bra för att komma från Finland, vilket antagligen är sant, trist och fördomsfullt men ändå okej eftersom vi är andra generationens invandrare. från Finland. (jag tror inte att jag får säga att Magnus Uggla är för bra för att komma från Polen, men det kan ha mer att göra med att argumentet är fullt av uppenbara logiska luckor än fördomsfullhet. jag skulle lika gärna kunna säga att Magnus Uggla är för bra för att komma från Jamaica. eller? Magnus Uggla kanske är precis så bra att han skulle kunna komma från Polen.) nå, IT'S 5! ropar de i en låt och trots att jag inte förstått vad de menar så ropar jag med ändå, och jag är säker på att det är ett tecken på att det är en otroligt bra låt. "Maybe You Can Owe Me" börjar med en hihat, sen ett piano, så går det ett tag och sen kommer en sån där refräng som är så bra att man måste lyssna på den en gång till innan man springer ner till taxin, och som man sen inte kan slita sig ifrån förrän folk börjar ringa efter en eftersom taxametern börjat ticka för länge sen. dessutom innehåller den en rad
som jag förstår precis;

there's no way that i'll sleep when you're near me.

Architecture in Helsinki låter lite som Fiery Furnaces, fast med popmelodier. hur bra som helst.


det regnade hårt igår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar