det här är speciella dagar.
det är tillräckligt varmt för att man ska kunna gå och handla i t-shirt, men till kvällen blir det lagom svalt för att man ska kunna ha en jacka på sig.
jag vaknar vid 9, jag äter frukost och skriver lite. spenderar för mycket tid med internet, men det är också enda misstaget.
jag joggar med Andy. vi springer fortare och längre än jag vanligtvis springer, men jag hänger med.
Tove kommer hem. jag är väldigt glad att se henne och tror att jag kommer ihåg att säga det också.
jag skriver brev, till arbetsplatser och till vänner. det är en lyx att skriva brev. i känslosamma Hollywoodfilmer, antagligen med Morgan Freeman i en klok-svart-man-biroll, kan man tänka sig att man uppmanas att skriva ett brev. att det är viktigt. ibland kanske det är viktigt att skriva brev.
jag lyssnar och tittar på komiker. funderar på humor, hur den fungerar, varför inte, etc. jag lyssnar på Lewis Black, blir upprörd över uselheten. ser Jon Lovitz roasta Bob Saget, samma sak. Jon Lovitz ser för övrigt ut som att han borde kunna vara rolig. eller, egentligen kanske hans utseende skriver checkar som hans humor precis täcker. jo, så är det nog.
jag reviderar mina åsikter om Jon Lovitz utseende och tycker han ser ut som ett slibbigt Las Vegas-monster.
snart är det september.
