frälsning.

Klockan var strax före fyra på lördagen och det ringde på dörren. Eftersom oanmälda besök i 95% utgörs av TV-kontrollanter stängde jag dörren till TV-rummet och gick för att öppna. Utanför stod två blonda unga män i kritstrecksrandiga kostymer, med något slags kyrko-ID i bröstsfickorna. Den ene frågade mig på nervös finlandssvenska om jag var troende. Jag svarade nej, och då berättade han, fortfarande lite stapplande, att han hade en bok (inte bibeln, kanske något slags greatest hits-samling, jag frågade inte) som skulle leda till frälsning om man läste den. Det hade det gjort för honom, och nu undrade han om jag var intresserad av att få ett exemplar. Jag tackade nej, och sa att om jag skulle upptäcka gud så skulle det nog ske på något annat sätt, om det var okej. Det var det. De tackade för att jag lyssnat, jag önskade dem lycka till och stängde dörren.

Synen av dem var rörande. Nervositeten, kostymerna, finlandssvenskan, viljan att osjälviskt arbeta för att rädda någon annans själ.* De kändes anakronistiska, som att de hörde hemma på 50-talet. Och även om jag vanligtvis – och fortsättningsvis – avfärdar religion som en enkel lösning på svåra frågor så kände jag att de här unga männen förtjänade bättre än så. Jag skulle kanske kunnat ställa dem mot väggen, diskutera politiska/religiösa frågor eller håna deras förenklade världssyn, men det hade varit fel. De tror på något som ska rädda dem, och om det är okej så vill de gärna rädda mig också. Det är inget att se ner på.

* Om motiven verkligen är helt osjälviska kan man kanske diskutera, men det är jag inte så intresserad av att göra just nu.

afton.

under två veckors tid har jag bara interagerat med två människor. ikväll var det gamla nya människor och öl, vilket var förjävla trevligt, och på vägen hem så halkade jag till på en stålplatta i trottoaren, någonstans mellan "To hide a little thought" och "Let the beat build", men jag föll inte; jag gled, säkert en och en halv meter, och har du bara hört någon av de låtarna så kan du tänka dig ungefär hur fantastiskt det var. heja, världen, heja!