Ungefär vid Bilman, på vägen hem från Josse, ökade regnet från "dugg" till "häll". Jag tog skydd vid ett hus, vilket fungerade hjälpligt tills vinden lugnade sig och regnet började falla lodrätt. Sprang för att ta skydd under bron vid Boulognern. När det var runt 50 meter kvar insåg jag att Parc Avenues "Bye, bye, bye" (Amazon bjuder på smakprov) som jag lyssnade på antagligen skulle sluta precis när jag nådde fram till bron. Det kanske förstörde ögonblicket en smula, den här självmedvetenheten, eller vad man ska kalla det, men det var rätt mäktigt ändå: crescendot svällde, regnet öste, och sen blev det tyst, lugnt och stilla. Och så stod jag under en bro och log brett åt de andra som också tagit skydd där. Det här livet, tänkte jag.
För övrigt såg jag "In Bruges" i lördags. Jag ångrar det, för den förtjänade så mycket mer än en bakfull Emil i en soffa. Den var värd en riktig biokväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar