ex-klassis.

igår mötte jag Kristoffer, en gammal klasskamrat från högstadiet. eftersom vi inte känner varandra överdrivet väl, var det kanske lite oklokt av mig att stanna upp och skaka i hand i stället för att bara säga "hej!" och gå vidare, men så är det med sprit, på kvällen gör man stora sociala felsteg och dagen efter snavar man åtminstone litegrann. så jag sa "hej!" och skakade hand, och han sa "hej!" och skakade tillbaka. sen berättade han att han var bakfull, vilket är ett jättebra sätt att säga att man inte riktigt är taggad på att fortsätta prata. men jag hade liksom fått upp farten och fortsatte med att fråga vart han hade varit igår och yadayada, alltmedan han gav korta svar och långsamt gick iväg från samtalet. när han var två meter bort insåg jag vad som var på väg att hända och växlade från "jodå, jag drack ju också ett par öl..." rakt till "men du – vi ses!" samtidigt som jag raskt gick iväg.

en liten seger i en katastrofal social situation.

idag möttes vi igen. jag vinkade, trampade förbi i 25 km/h och tänkte att jag borde cykla oftare.

nästa vecka: Emil möter en klasskamrat från lågstadiet!