återupplivat inlägg.

Var ute igår och såg Johan och Simon spela skivor och bära udda kläder. Det var en fin kväll.

Tidigare i veckan har Tove pratat om att hon vill börja spela tennis. Eftersom jag känner Tove rätt bra, och mig själv ännu bättre, så vet jag att det kommer att bli en hemsk upplevelse. Tove kommer att slå ut bollar, och jag kommer få gå och hämta dem (eftersom de kommer att flyga över nätet, mig och sedan ännu ett nät, fast av stål). Hon kommer att bli irriterad för att jag slår "för hårt", och jag kommer bli irriterad för att hon slår för långt. Efter en kvart kommer hobbyn tennis placeras på den allt trängre hyllan, brevid marmeladtillverkning (vi kokade 1,5 kg och åt av det en gång), grappa, crumpets och citronscones; och dessutom kommer vi att vara irriterade på varandra i två dagar. Därför frågade jag efter ett par öl om Danne kunde börja spela tennis med Tove. Han tyckte att det lät som en bra idé, eftersom han "är mer pedagogisk än mig". Då började vi debattera vem som var mest pedagogisk; en så fånig argumentation att dess enda kvalitet är att det är näst intill omöjligt att den slutar med slagsmål.

Tidigare på kvällen såg jag en kille med en skinnjacka. På skinnjackan stod det "racing" skrivet med stora, gula skinnbokstäver. Praktiskt. När man kommer ut i hallen och känner för att köra lite motorcykel, så är det bara att öppna garderoben, skjuta "rävjakt" och "blottning" åt sidan och plocka fram "racing". Någon slags självmotsägelse finns ändå i tanken att man är gammal nog att läsa, men inte gammal nog att veta vilket plagg som passar till vad.

Det här fenomenet med bruksmärkning har redan funnits ett tag inom heminredning, och i den kontexten är det genialiskt. Får man någon att köpa en skål som det står "popcorn" på, så kommer de antagligen att komma tillbaka för att köpa "soppa", "glass" och "fil" snart.