Eftersom jag hade ganska bråttom klev jag in i duschen, så att jag inte skulle behöva rensa handfatet från skägg; hår är i allmänhet mycket sämre när det lämnat kroppen. Sen började jag raka mig. Massor av skägg regnade från trimmern, och jag funderade på hur länge det var sedan jag sist trimmade skägget. Sen tittade jag i spegeln (som jag klokt nog vinklat mot duschen), och upptäckte att jag blivit av med halva skägget, eftersom jag (oklokt nog) glömt bort att sätta på själva kammen som trimmeravståndet reglerar.
Halva längden hade varit helt OK, men nu hade jag ett halvt ansikte med skägg, och ett halvt ansikte utan skägg. Inget "glaset är halvfullt"-scenario. Tiden jag tänkt använda till att äta frukost gick åt till att raka av resten av skägget. Men inte mustaschen. Något ville jag ha kvar.
Det jobbigaste var att ju mindre skägg jag fick, desto mer tydligt blev det att huden under skägget levat i skugga i ungefär sex år. Jag är grå i ansiktet. Dessutom är mustaschen lite sned, eftersom jag hade rätt bråttom när jag rakade till den. Jag är alltså grå i ansiktet, med en lite sned mustasch. Men det är OK. Nya upplevelser är alltid bra, och jag är redan uppe i tre:
- fräschören av en kall bris över en slätrakad haka
- min kind len som en väloljad planka
- min kind sträv som ett sandpapper med 80 i grovlek
Ja, det där är alltså jag som gör mitt bästa
för att få till en min värdig ett Facebook-foto.
Nej, fyra; jag har en 5 o'clock-shadow av Homerisk rang också.
